1. |
Pappersflygplan
04:03
|
|||
Jag reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Det är många människor på perrongen, de far nervöst med händerna över sina väskor och påsar. En sovsäck. En gitarr. En plastpåse fylld med böcker. Bredvid mig står en vacker man som luktar starkt av parfym, en liten flicka drar honom otåligt i handen. Hon vill åka. Jag håller min biljett hårt i högra handen. Människorna knuffar sig fram till avgångstider och vagnsnummer ur skraltiga högtalare. En gammal kvinna snubblar till. Hennes kjol åker upp. Jag kan se hur blodådrorna har letat sig utanför huden över hennes ben, någon rusar fram och hjälper henne. Ett barn gråter. Jag ser en man som har skägg och en kopplad hund. Jag ser en mor med höga klackar och en far med mobiltelefon. Jag ser ett tonårspar som kysser varandra längre än vad man egentligen får och jag ser tåget komma in på perrongen. De ser varandra i ögonen och hon som har svartmålade naglar håller hans ansikte mellan sina händer när tåget bromsar in och stannar. Det svävar lätta moln över stationen, de drar sig samman och isär och solen tränger sig igenom och döljs igen. Jag ser pojkar i kamouflagemönstrade kläder. De skrattar och slänger upp sina mörkgröna väskor över axlarna. Jag ser en kvinna med fiol och en flicka med mörka, jagade ögon. Jag ser ett mycket litet barn i mjuka, mjuka kläder och jag ser hur det förvånat ser sig omkring och följer människornas rörelser med klar blick. Jag ser en man med en stor väska. Jag reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Inga tunga lyft, inget otympligt bagage, inga ofrivilliga stötar mot andra människor. Jag vill resa lätt i vinden, som vikta vita pappersark. Jag vill stiga och sjunka lätt, jag vill vrida mig om och jag vill se. Jag håller min biljett hårt i högra handen. Med ett pustande, som från en människa, öppnas tågets dörrar och vi stiger på.
|
||||
2. |
En kopplad hund
05:34
|
|||
Inte kan du veta
hur den första bilden av dig drabbade oss
vi stelnade till i vår ungdom
plötsligt medvetna om
att allting som sker i detta självklara nu
inte kommer att vara mer än återberättelser för dig
tummade fotografier och kryddade anekdoter
inte kan du veta
vilken tidsrymd du lagt i våra händer
den luft vi andas
skall också silas genom din sköra bröstkorg
och allt vi inte gör för dig gör vi ogjort
för dig skall vinden dra förbi som bomull
hundarna skäller bara i ett välkommen
och varje morgon ska smaka sol
för inte kan du veta
hur det vackraste är så vackert
att sorgen och lyckan alltid går hand i hand
och när de möts på omöjligheten så känns det som att falla
inte kan du veta hur det känns att falla
hur det känns att hålla ett litet liv mot sitt bröst
och veta att detta liv fyller oss
du har gjort oss dödliga
tiden är utmätt
och du är vittnet till allt som sker efter oss
inte kan du veta det nu
men hundarna skäller i ett välkommen
och jag vill säga dig ett:
hos oss finns både skira körsbärsblommor och pistolskott
men även den som skjuter lägger handen
mot sin älsklings feberheta panna.
|
||||
3. |
||||
i januari 2008 dödades 9 barn
det var en sextonårig pojke som sköts av militär
det var en flicka på elva år som nekades vård
det var 7 stycken andra
i februari 2008 dödades 13 barn
det var en trettonårig pojke som träffades av en missil
han spelade fotboll
en nioåring sköts i huvudet
och en två-åring vägrades vård
i mars 2008 dödades 28 barn
det var en sextonårig flicka och hennes bror som sköts i sitt hem
det var en sjuttonåring som bar på en låda jordgubbar
det var en tolvårig pojke på gatan
det var 24 stycken andra
i april 2008 dödades 27 barn
det var en sjuttonåring som träffades av en missil
det var en femtonårig pojke på en åsna
det var 25 stycken andra
i maj 2008 dödades 13 barn
i juni 2008 dödades 9 barn
i juli 2008 dödades 7 barn
i augusti 4
i september 2008 dödades 3 barn
det var en fjortonårig pojke som sköts i axeln, benet och bröstet
(när jag var fjorton år kysstes jag för första gången)
det var två stycken andra
i oktober 2008 dödades ett barn
i november 3
de nekades alla sjukvård
i december 2008 dödades 42 barn
det var två bröder som var fjorton och femton år
det var två systrar som var fyra och tolv
det var 38 stycken andra
i januari 2009 dödades 279 barn
det var en sjuårig flicka som sköts av militär
(när jag var sju år skrev jag mitt namn
i min första mattebok)
det var en treårig pojke och hans syster
det var en tioåring som träffades av en missil
det var 275 stycken andra
(när jag var tre år föddes min syster
det är mitt första minne)
i februari 2009 dödades 7 barn
det var en femtonårig pojke i en demonstration
det var en trettonåring som sköts i huvudet
(när jag var tretton år skrev jag oändligt långa dikter)
i mars 2009 dödades 2 barn
det var en femårig flicka
det var en sjuttonåring som kastade sten
(när jag var fem år hade jag en blå- och vitrandig tröja med vallmoblommor)
i april 2009 dödades 2 barn
de var sexton och sjutton år gamla
i juni 2009 dödades 2 barn
det var en elvaårig pojke med huvudskador
(jag kan nog minnas mitt elvaåriga jag
jag hade just kommit in i puberteten)
det var en pojke på sju månader
i juli 2009 dödades ett barn
i augusti ett annat
i september dödades en sjuttonårig pojke
(när jag var sjutton år skrek jag en gång rakt ut
i vetskapen om att allting var möjligt
det var natt och jag kunde känna luften i mina händer och forma den)
i oktober 2009 dödades ett barn
i november 2009 dödades två barn
det var en sjuttonårig flicka som nekades vård
det var en femtonåring som sköts av militär
i januari 2010 dödades en femtonåring pojke i en flygattack
i mars 2010 dödades 4 barn
det var en sextonårig pojke
(när jag var sexton år var jag kär)
det var tre stycken andra
i maj 2010 dödades 4 barn
det var en sju månaders flicka som dog av tårgasförgiftning
det var en femtonårig pojke som sköts i ryggen
det var två stycken andra
i juni dödades ett barn
i september 3
i december 2010 dödades 2 barn
det var två sextonåriga pojkar som träffades av en missil
de var vänner
i januari 2011 dödades 2 barn
i mars 2011 dödades 4 barn
det var en tioåring som dog under ett bombardemang
(när jag var tio år klättrade jag tills jag satt i trädets krona)
i april 2011 dödades 2 barn
det var en sjuttonårig pojke som träffades av en missil
det var en tioåring som träffades av en annan
i maj 2011 dödades 2 barn
|
||||
4. |
Förvaret
08:39
|
|||
ett glatt kvittrande, som ofta slutar
med su-siir
är på ovansidan
glänsande blåsvart och undertill
rent vit med rödbrun haka
och strupe, med sjunkande tonhöjd
witt eller witt-witt
och ett högljutt splii-plink
nedtill avgränsat av
ett svart bröstband.
ett skarpt siflitt
De yttre stjärtpennorna
är smala
och kraftigt förlängda.
ett flitt-flitt för rovfåglar
i odlingsbygder i byggnader
och under broar
i hela Sverige utom i fjällen.
Arten häckar.
Den häckar vidare i hela Europa
(utom på Island),
i Nordafrika, i stora delar av Asien och i Nordamerika och
övervintrar
i tropiska Afrika, Syd- och Sydöstasien resp. Sydamerika.
är ganska tyst i vinterkvarteren
Den är
en av världens mest spridda
landfåglar.
|
||||
5. |
Polska efter Kings Selma
02:11
|
|||
Varje steg är ett steg närmare avgrunden
av stunden är vi komna
men det är så svårt att somna
när man vet
att varje morgon är en morgon mindre
varje dag är en dag som aldrig kommer åter
vissa gråter sig till sömns
men jag gråter när jag vaknar
det är då jag vet
vad morgondagen saknar
en timma till, en enda en, en evighet
För har man en gång sett djupet
att famlande falla
finns det ett sätt att överleva – att överleva alla
jag ska vrida mig runt och dansa fram
i den framtid som är ett rusande nu
så fall i min famn, berusande du!
vi har all tid i världen
för världen är vår tid
det är vårens tid vi minns när dansen går bredvid
ett steg i en famn, ett skratt som en komet
en ångande värme bjuder mig en evighet
Men varje danssteg är ett steg närmare avgrunden
av stunden är vi komna
och det är så svårt att somna
när jag vet
att varje rörelse är dömd att stelna
och din kropp är dömd åt askan
vi tömmer glasen tömmer flaskan
och gryningen är stilla och grå
det är en morgon mindre och imorgon är det två
|
||||
6. |
Baktankar
07:18
|
|||
sant är
att moln blott är små droppar vatten
och att himlen och haven har samma färg
det finns dagar när staden luktar tång
det är de bästa dagarna
då lever vi i den självklarheten att en kuststad
är granne med världens alla kuststäder
sant är
att himlen är det enda oändliga
vi förmår sätta ord på
en sprucken evighet, molntrasor
allting är främmande nära
sant är
att detta allt till största del består av tomhet
cell mot cell och däremellan intet
och det finns dagar när solen bryter igenom
när vattendroppar splittras och jag ser
ansikten i molnen
sant är
att deras ögon riktas mot oss
|
||||
7. |
Meninos do Sol
05:59
|
|||
Sou filha da dor...
Minha alma negra, veio nos navios negreiros.
Nasci no cativeiro,
Fui açoitada no pelourinho.
Sou filha da dor...
Fugi para o quilombo,
Dancei com Zumbí dos Palmares,
Chorei a sua morte.
Sou filha do dor ...
Sou filha do samba,
Sou filha do blues,
Do frevo, do maracatu.
Sou filha do rock, do hip hop e do soul.
Sou filha da dor...
Mas não sou triste,
Porque além de cantar,
Aprendi a dançar
Sou filha da dor...
Sou filha da dor!
|
||||
8. |
Pappersflygplan (repris)
03:47
|
|||
Du reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Det är många människor på perrongen, de far nervöst med händerna över sina väskor och påsar. En sovsäck. En gitarr. En plastpåse fylld med böcker. Bredvid dig står en vacker man som luktar starkt av parfym, en liten flicka drar honom otåligt i handen. Hon vill åka. Du håller din biljett hårt i högra handen. Människorna knuffar sig fram till avgångstider och vagnsnummer ur skraltiga högtalare. En gammal kvinna snubblar till. Hennes kjol åker upp. Du kan se hur blodådrorna har letat sig utanför huden över hennes ben, någon rusar fram och hjälper henne. Ett barn gråter. Du ser en man som har skägg och en kopplad hund. Du ser en mor med höga klackar och en far med mobiltelefon. Du ser ett tonårspar som kysser varandra längre än vad man egentligen får och du ser tåget komma in på perrongen. De ser varandra i ögonen och hon som har svartmålade naglar håller hans ansikte mellan sina händer när tåget bromsar in och stannar. Det svävar lätta moln över stationen, de drar sig samman och isär och solen tränger sig igenom och döljs igen. Du ser pojkar i kamouflagemönstrade kläder. De skrattar och slänger upp sina mörkgröna väskor över axlarna. Du ser en kvinna med fiol och en flicka med mörka, jagade ögon. Du ser ett mycket litet barn i mjuka, mjuka kläder och du ser hur det förvånat ser sig omkring och följer människornas rörelser med klar blick. Du ser en man med en stor väska. Du reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Inga tunga lyft, inget otympligt bagage, inga ofrivilliga stötar mot andra människor. Du vill resa lätt i vinden, som vikta vita pappersark. Du vill stiga och sjunka lätt, du vill vrida dig om och du vill se. Du håller din biljett hårt i högra handen. Med ett pustande, som från en människa, öppnas tågets dörrar och vi stiger på.
|
Filip Bagewitz Sweden
Oud player, singer, multi-instrumentalist and composer based in Gothenburg, Sweden.
Contact: filip.bagewitz@gmail.com
Streaming and Download help
Filip Bagewitz recommends:
If you like Filip Bagewitz, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp