We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

Andorinha

by Filip Bagewitz

/
  • Streaming + Download

    Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality download in MP3, FLAC and more.
    Purchasable with gift card

      $7 USD  or more

     

  • Comes in a high quality wallet with original artwork by Ronja Svenning Berge.

    Includes unlimited streaming of Andorinha via the free Bandcamp app, plus high-quality download in MP3, FLAC and more.
    ships out within 3 days
    edition of 300 
    Purchasable with gift card

      $15 USD or more 

     

1.
Jag reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Det är många människor på perrongen, de far nervöst med händerna över sina väskor och påsar. En sovsäck. En gitarr. En plastpåse fylld med böcker. Bredvid mig står en vacker man som luktar starkt av parfym, en liten flicka drar honom otåligt i handen. Hon vill åka. Jag håller min biljett hårt i högra handen. Människorna knuffar sig fram till avgångstider och vagnsnummer ur skraltiga högtalare. En gammal kvinna snubblar till. Hennes kjol åker upp. Jag kan se hur blodådrorna har letat sig utanför huden över hennes ben, någon rusar fram och hjälper henne. Ett barn gråter. Jag ser en man som har skägg och en kopplad hund. Jag ser en mor med höga klackar och en far med mobiltelefon. Jag ser ett tonårspar som kysser varandra längre än vad man egentligen får och jag ser tåget komma in på perrongen. De ser varandra i ögonen och hon som har svartmålade naglar håller hans ansikte mellan sina händer när tåget bromsar in och stannar. Det svävar lätta moln över stationen, de drar sig samman och isär och solen tränger sig igenom och döljs igen. Jag ser pojkar i kamouflagemönstrade kläder. De skrattar och slänger upp sina mörkgröna väskor över axlarna. Jag ser en kvinna med fiol och en flicka med mörka, jagade ögon. Jag ser ett mycket litet barn i mjuka, mjuka kläder och jag ser hur det förvånat ser sig omkring och följer människornas rörelser med klar blick. Jag ser en man med en stor väska. Jag reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Inga tunga lyft, inget otympligt bagage, inga ofrivilliga stötar mot andra människor. Jag vill resa lätt i vinden, som vikta vita pappersark. Jag vill stiga och sjunka lätt, jag vill vrida mig om och jag vill se. Jag håller min biljett hårt i högra handen. Med ett pustande, som från en människa, öppnas tågets dörrar och vi stiger på.
2.
Inte kan du veta hur den första bilden av dig drabbade oss vi stelnade till i vår ungdom plötsligt medvetna om att allting som sker i detta självklara nu inte kommer att vara mer än återberättelser för dig tummade fotografier och kryddade anekdoter inte kan du veta vilken tidsrymd du lagt i våra händer den luft vi andas skall också silas genom din sköra bröstkorg och allt vi inte gör för dig gör vi ogjort för dig skall vinden dra förbi som bomull hundarna skäller bara i ett välkommen och varje morgon ska smaka sol för inte kan du veta hur det vackraste är så vackert att sorgen och lyckan alltid går hand i hand och när de möts på omöjligheten så känns det som att falla inte kan du veta hur det känns att falla hur det känns att hålla ett litet liv mot sitt bröst och veta att detta liv fyller oss du har gjort oss dödliga tiden är utmätt och du är vittnet till allt som sker efter oss inte kan du veta det nu men hundarna skäller i ett välkommen och jag vill säga dig ett: hos oss finns både skira körsbärsblommor och pistolskott men även den som skjuter lägger handen mot sin älsklings feberheta panna.
3.
i januari 2008 dödades 9 barn det var en sextonårig pojke som sköts av militär det var en flicka på elva år som nekades vård det var 7 stycken andra i februari 2008 dödades 13 barn det var en trettonårig pojke som träffades av en missil han spelade fotboll en nioåring sköts i huvudet och en två-åring vägrades vård i mars 2008 dödades 28 barn det var en sextonårig flicka och hennes bror som sköts i sitt hem det var en sjuttonåring som bar på en låda jordgubbar det var en tolvårig pojke på gatan det var 24 stycken andra i april 2008 dödades 27 barn det var en sjuttonåring som träffades av en missil det var en femtonårig pojke på en åsna det var 25 stycken andra i maj 2008 dödades 13 barn i juni 2008 dödades 9 barn i juli 2008 dödades 7 barn i augusti 4 i september 2008 dödades 3 barn det var en fjortonårig pojke som sköts i axeln, benet och bröstet (när jag var fjorton år kysstes jag för första gången) det var två stycken andra i oktober 2008 dödades ett barn i november 3 de nekades alla sjukvård i december 2008 dödades 42 barn det var två bröder som var fjorton och femton år det var två systrar som var fyra och tolv det var 38 stycken andra i januari 2009 dödades 279 barn det var en sjuårig flicka som sköts av militär (när jag var sju år skrev jag mitt namn i min första mattebok) det var en treårig pojke och hans syster det var en tioåring som träffades av en missil det var 275 stycken andra (när jag var tre år föddes min syster det är mitt första minne) i februari 2009 dödades 7 barn det var en femtonårig pojke i en demonstration det var en trettonåring som sköts i huvudet (när jag var tretton år skrev jag oändligt långa dikter) i mars 2009 dödades 2 barn det var en femårig flicka det var en sjuttonåring som kastade sten (när jag var fem år hade jag en blå- och vitrandig tröja med vallmoblommor) i april 2009 dödades 2 barn de var sexton och sjutton år gamla i juni 2009 dödades 2 barn det var en elvaårig pojke med huvudskador (jag kan nog minnas mitt elvaåriga jag jag hade just kommit in i puberteten) det var en pojke på sju månader i juli 2009 dödades ett barn i augusti ett annat i september dödades en sjuttonårig pojke (när jag var sjutton år skrek jag en gång rakt ut i vetskapen om att allting var möjligt det var natt och jag kunde känna luften i mina händer och forma den) i oktober 2009 dödades ett barn i november 2009 dödades två barn det var en sjuttonårig flicka som nekades vård det var en femtonåring som sköts av militär i januari 2010 dödades en femtonåring pojke i en flygattack i mars 2010 dödades 4 barn det var en sextonårig pojke (när jag var sexton år var jag kär) det var tre stycken andra i maj 2010 dödades 4 barn det var en sju månaders flicka som dog av tårgasförgiftning det var en femtonårig pojke som sköts i ryggen det var två stycken andra i juni dödades ett barn i september 3 i december 2010 dödades 2 barn det var två sextonåriga pojkar som träffades av en missil de var vänner i januari 2011 dödades 2 barn i mars 2011 dödades 4 barn det var en tioåring som dog under ett bombardemang (när jag var tio år klättrade jag tills jag satt i trädets krona) i april 2011 dödades 2 barn det var en sjuttonårig pojke som träffades av en missil det var en tioåring som träffades av en annan i maj 2011 dödades 2 barn
4.
Förvaret 08:39
ett glatt kvittrande, som ofta slutar med su-siir är på ovansidan glänsande blåsvart och undertill rent vit med rödbrun haka och strupe, med sjunkande tonhöjd witt eller witt-witt och ett högljutt splii-plink nedtill avgränsat av ett svart bröstband. ett skarpt siflitt De yttre stjärtpennorna är smala och kraftigt förlängda. ett flitt-flitt för rovfåglar i odlingsbygder i byggnader och under broar i hela Sverige utom i fjällen. Arten häckar. Den häckar vidare i hela Europa (utom på Island), i Nordafrika, i stora delar av Asien och i Nordamerika och övervintrar i tropiska Afrika, Syd- och Sydöstasien resp. Sydamerika. är ganska tyst i vinterkvarteren Den är en av världens mest spridda landfåglar.
5.
Varje steg är ett steg närmare avgrunden av stunden är vi komna men det är så svårt att somna när man vet att varje morgon är en morgon mindre varje dag är en dag som aldrig kommer åter vissa gråter sig till sömns men jag gråter när jag vaknar det är då jag vet vad morgondagen saknar en timma till, en enda en, en evighet För har man en gång sett djupet att famlande falla finns det ett sätt att överleva – att överleva alla jag ska vrida mig runt och dansa fram i den framtid som är ett rusande nu så fall i min famn, berusande du! vi har all tid i världen för världen är vår tid det är vårens tid vi minns när dansen går bredvid ett steg i en famn, ett skratt som en komet en ångande värme bjuder mig en evighet Men varje danssteg är ett steg närmare avgrunden av stunden är vi komna och det är så svårt att somna när jag vet att varje rörelse är dömd att stelna och din kropp är dömd åt askan vi tömmer glasen tömmer flaskan och gryningen är stilla och grå det är en morgon mindre och imorgon är det två
6.
Baktankar 07:18
sant är att moln blott är små droppar vatten och att himlen och haven har samma färg det finns dagar när staden luktar tång det är de bästa dagarna då lever vi i den självklarheten att en kuststad är granne med världens alla kuststäder sant är att himlen är det enda oändliga vi förmår sätta ord på en sprucken evighet, molntrasor allting är främmande nära sant är att detta allt till största del består av tomhet cell mot cell och däremellan intet och det finns dagar när solen bryter igenom när vattendroppar splittras och jag ser ansikten i molnen sant är att deras ögon riktas mot oss
7.
Sou filha da dor... Minha alma negra, veio nos navios negreiros. Nasci no cativeiro, Fui açoitada no pelourinho. Sou filha da dor... Fugi para o quilombo, Dancei com Zumbí dos Palmares, Chorei a sua morte. Sou filha do dor ... Sou filha do samba, Sou filha do blues, Do frevo, do maracatu. Sou filha do rock, do hip hop e do soul. Sou filha da dor... Mas não sou triste, Porque além de cantar, Aprendi a dançar Sou filha da dor... Sou filha da dor!
8.
Du reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Det är många människor på perrongen, de far nervöst med händerna över sina väskor och påsar. En sovsäck. En gitarr. En plastpåse fylld med böcker. Bredvid dig står en vacker man som luktar starkt av parfym, en liten flicka drar honom otåligt i handen. Hon vill åka. Du håller din biljett hårt i högra handen. Människorna knuffar sig fram till avgångstider och vagnsnummer ur skraltiga högtalare. En gammal kvinna snubblar till. Hennes kjol åker upp. Du kan se hur blodådrorna har letat sig utanför huden över hennes ben, någon rusar fram och hjälper henne. Ett barn gråter. Du ser en man som har skägg och en kopplad hund. Du ser en mor med höga klackar och en far med mobiltelefon. Du ser ett tonårspar som kysser varandra längre än vad man egentligen får och du ser tåget komma in på perrongen. De ser varandra i ögonen och hon som har svartmålade naglar håller hans ansikte mellan sina händer när tåget bromsar in och stannar. Det svävar lätta moln över stationen, de drar sig samman och isär och solen tränger sig igenom och döljs igen. Du ser pojkar i kamouflagemönstrade kläder. De skrattar och slänger upp sina mörkgröna väskor över axlarna. Du ser en kvinna med fiol och en flicka med mörka, jagade ögon. Du ser ett mycket litet barn i mjuka, mjuka kläder och du ser hur det förvånat ser sig omkring och följer människornas rörelser med klar blick. Du ser en man med en stor väska. Du reser med lätt packning, det är lättare att resa så. Inga tunga lyft, inget otympligt bagage, inga ofrivilliga stötar mot andra människor. Du vill resa lätt i vinden, som vikta vita pappersark. Du vill stiga och sjunka lätt, du vill vrida dig om och du vill se. Du håller din biljett hårt i högra handen. Med ett pustande, som från en människa, öppnas tågets dörrar och vi stiger på.

about

Music and poetry for solo oud. Andorinha is a collection of interconnected tunes and poems. The poems only exist in written form and the physical album comes with the poems printed on a poster. On this page you can read the poems by clicking the "lyrics" button next to each tune.

In the synthesis of music, poetry, imagery and silence Andorinha weaves an intricate web of stories and sounds. The music is rooted in the classical oriental traditions and performed on the oud, the fretless lute of the Middle East. Moving between strict compositions and free improvisations, the eight tunes connect both to each other and to the poetry and artwork which develops and comments the abstract themes of the music. The warm acoustics of a 19th century church give the naked and unadorned oudplaying space both for painting vast soundscapes and for focusing the details. Andorinha combines ideas of poetic dignity and political realism to a thought-provoking totality; suggestive, enigmatic and melancholy.

credits

released February 22, 2012

Music: Filip Bagewitz (except the fifth track which is a swedish traditional)
Poetry: Olivia Bergdahl (expect the seventh poem by Edson Oliveira)
Recording/mixing/mastering: Mårten Bergkvist
Artwork: Ronja Svenning Berge

license

all rights reserved

tags

about

Filip Bagewitz Sweden

Oud player, singer, multi-instrumentalist and composer based in Gothenburg, Sweden.
Contact: filip.bagewitz@gmail.com

contact / help

Contact Filip Bagewitz

Streaming and
Download help

Shipping and returns

Report this album or account

Filip Bagewitz recommends:

If you like Filip Bagewitz, you may also like: